Fin Dikt

På mitt gamla jobb i Täby så tog jag hand om en man, tror inte han lever än tyvärr, menunder tiden jag var där så fick jag en diktbok av honom. Han är en känd författare/diktskrivare. Det var han som fick mig att få upp ögonen för just dikter. I skolan tyckte jag inte de va de roligaste precis men när jag träffade den här mannen och har läst hans dikter så förstår jag ju hur mkt som ligger bakom alla dessa dikter...satt och kollade i den nu och jag har inte ändrat favoritdikt (i den här boken; Skuggor och Ljus)...

DU

I min hud växer små kratrar upp
skapande en obeskrivlig känsla -
en känsla av spänning - förväntning.
Mina händer vill smeka dina kinder
från hakan upp mot ögonen - en lätt
smekning som bara nuddar vid din hud -
men som ändå sänder kraftstrålar till
min kropp - strålar som får mitt hjärta
att slå i ökad takt och med det pulserande
blodet sprider sig i hela kroppen - ett välbefinnande -
en skön värme.
Mina läppar söker dina och mötet
får min kärlek att blomma - en
kärlekens djupröda blomma som
har din lockande doft - en utstrålning
från dig över till mig.
Din hand mot min nacke känns som
en svalkande våg mot solhet sand.
Mina ögon speglas i dina mörka
pupiller - min blick fångas in av
grågrön iris och vill förbli där.
Min kropp söker din mjukhet, där blir
min hårda kropp som vax utsatt för
intensiv värme.
Så möts din kropp och min i en stilla
omfamning.
Två skilda världar förenas till en -
en kärlekens värld - en överjordisk
kärlek.

Av: Gunnar Sjögren

Jag tycker den är fin iaf! Den gör att jag får en del tankar i huvudet...ja, en del av er vet...hehe:) Sen får jag en känsla av att Gunnar skriver den här till en speciell person, kanske till/om någon han tyckte mycket om...ja, nej jag vet inte men jag
gillar den!!!

Så skönt med dikter, det finns inget rätt & fel och antingen gillar man det, eller så gillar man det inte! Alla har ju så olika smak och TUR är väl det!

"Ta hand om varann"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback