Jag är redo...
De flesta av er som läser min blogg vet att jag lider utav panikångest. För lite mer än 10 år sen så gav min första psykiatriker mig en medicin som heter Xanor. Det är en medicin som är ångestdämpande och lugnande. Den har verkat väldigt effektivt för mig då jag haft mycket ångestproblematik. Men Xanor är en medicin man inte ska äta hela livet, utan bara för ett tag och sedan trappa ut det sakta. Xanor tillhör familjen bensodizepiner.
Bensodizepiner = är en grupp substanser, som påverkar centrala nervsystemet.
Dessa verkar huvudsakligen på 5 olika sätt:
1. Hypnotiskt - framkallar sömn.
2. Lugnande - dämpar ångest och är avslappnande.
3. Antieptileptiskt - minskar risken för krampanfall.
4. Muskelavslappnande - minskar muskelspänningar och tillhörande smärta.
5. Amnesisk - påverkar både kort - och långtidsminnet.
När man ätit Xanor eller likanande så pass länge som jag har gjort så blir det motsatt effekt. För det första vill kroppen bara ha mer och mer och för det andra så ger medicinen till slut motsatt effekt. Man kan få t ex ångest utav medicinen som har till uppgift att motverka ångest.
Under alla år jag gått hos min psykiatriker så har hon bara skrivit ut nya recept på löpande band. Man tycker ju att hon som psykiatriker skulle ha informerat mig om följderna osv och allra mest börjat trappa ner. Men nu står jag här, ca 10 år senare ståendes med alldeles för mycket medicin i min kropp. Det blir ju så, som med allt annat, att kroppen vill/behöver mer hela tiden så dosen höjs hela tiden. Antingen med hjälp av läkare eller av en själv.
För några månader sedan träffade jag en klok psykiatriker som tog tag i detta och skicka en remiss till ett ställa som heter TUB - mottagningen. Efter några månaders väntan så är jag äntligen här, min gamla livsstil MED tabletter ska bytas mot en sundare livsstil UTAN tabletter!
Ni kanske undrar vad TUB står för? Det gjorde jag också!
TUB = Terapi och Utvärdering av Beroendeframkallande läkemedel.
Så detta är alltså en specialmottagning för personer med läkemedelsberoende av lugnande, ångestdämpande, sömntabletter (bensodiazepiner) och smärtstillande (anagetika) läkemedel.
Man kan välja att trappa ner läkemedlet själv med hjälp av öppenvårdsmottagningen eller ligga inne på en veckoavdelning. Man är då där från måndag förmiddag till fredag förmiddag. Jag kände att jag behövde professionell hjälp runt omkring mig hela tiden så jag valde att ligga inne. Det är RIKTIGT tufft!! Men det känns så mycket lättare nu när jag "släppt min bomb" och delat med mig av vad jag går igenom.
Om ni undrar något, FRÅGA!! Svarar mer än gärna!
Som sagt, var skönt att dela med sig och det känns bra att berätta om det. Som jag skrev tidigare, denna skam detta för med sig...den SKA jag inte ha! Detta är INTE mitt fel! Okunniga läkare/psykiatrikers fel är vad det är!! Hoppas även att jag eventuellt öppnat dörrar till andra som går igenom liknande och känner denna förbannade skam i ryggraden!
Ta hand om er!
Det var det bästa du kunde ha gjort. Du är så jävla stark för att du har gått ut med detta. Jag tror på dig!!!!! Stor kram till dig Yvonne
Va kul/skönt att höra!!
Var lite skeptiskt till att gå ut med det eftersom det är så förbannat tabulagt!! Men har nu gjort mitt val och står för det och är stolt över det!! Har än sålänge fått väldigt härliga och snälla kommentarer, som från dig, bästa Yvonne!!!
Puss och Kram
YOU GO GIRL! Jag blir väldigt imponerad av din styrka och ärlighet. Du är klok du Carran! Jag skickar lite styrkekramar och önskar dig lycka till! Du grejjar det! KRAM
älskade kusin..du ska ej känna skam.du ska veta hur jävla stark du e som går ut med detta...Du kommer fixa detta.du har en sju helvetes bra familj som stöttar dig till 110%.En kusin vad jag vet som mer än gärna hjälper till me de jag kan göra:att lyssna...
hör av dig om du vill ha besök,kommer gärna.du har mitt mobil nr bara att messa...
den största kram du kan tänka dig