Carran

För mycket att tänka på! Kan inte sova! Det var vid sånna här tillfällen jag förut behövde ta min medicin, Xanor. Vid oro och ångest - som jag har just nu...Nu får jag klara mig utan mediciner MEN det är inte alltid så lätt. Det är nu meningen att jag ska ta till andra medel, tänka om, tänka rätt! Men puckona på PRIMA (där jag har min psykiatriker) har inte ordnat nån terapi ännu som de på TUB (stället där jag låg inne, när jag tog bort Xanor) sa va superviktigt eftersom jag behöver allt stöd jag kan få när jag är som skörast. Känns som om de bara struntar i det..va ändå 3 månader sen jag skrevs ut från TUB. Nu är det på G iaf, men kommer ta tid innan jag får en tid.

Just nu skulle jag behöva nån att prata med. Känns som om jag gör ganska mycket för alla andra just nu och inte tänker det minsta på mig själv. Jag måste börja göra det men jag behöver hjälp!! Vore så skönt att bara träffa nån att prata med, om allt.

Har heller inte varit "arg" eller gråtit på flera månader som jag brukade göra förut. Det känns lite jobbigt. Om nån säger nåt litet fel känner jag att risken är grymt stor att allt brister. Jag är på bristningsgränsen.

Känner mig som en tickande bomb...


Men vill inte att ni, mina kära vänner, inte ska våga prata med mig nu bara för att jag skriver att jag är som en tickande bomb :) De är er jag behöver <3